Frågor om skattetryck, skattesatser och om skattelagstiftningens innehåll behandlas på demokratisk och politisk grund av Riksdagen. Att skattelagstiftningens intentioner respekteras och att skatter faktiskt uppbärs borde däremot vara en opolitisk fråga.
OECD anser frågan opolitisk. Det är skälet till att organisationen sedan ett kvarts sekel bedriver en envis kamp mot både internationellt skattefusk och aggressiv skatteplanering, inte minst via skatteparadis. Detsamma gäller OECD-länderna. Oavsett regeringarnas partifärg offentliggörs regelbundet nya åtgärder mot internationell skatteflykt.
Faktum är att den svenska skattebasen läcker som ett såll
I Sverige är dock situationen annorlunda. Trots att gränsöverskridande skatteplanering och skatteparadistransaktioner ökat explosionsartat sedan avregleringarna på 80-talet har inte en enda ny lagstiftningsåtgärd på området antagits utöver de (ofta urvattnade) direktiv som EU påtvingat oss. Skatteverket tillåts inte ens att ha insyn i skatteflykten.
Det framkommer regelbundet i media att sektor efter sektor diskret flyttat sin svenska verksamhet till skatteparadis. Likaså att juridiska och fysiska personer placerar kapital eller slussar inkomster via skatteparadis. Allt i syfte att helt eller delvis undgå beskattning.
Naturligtvis sker inget i skatteparadisen. Allt är bara fejk. Tro mig, jag har besökt och förhandlat med samtliga skatteparadis. Men i avsaknad av nya lagstiftningsverktyg och resurser kan Skatteverket oftast bara titta på medan skatteflykten pågår.
Faktum är att den svenska skattebasen idag läcker som ett såll.
De få förslag som regeringen har lagt fram de senaste åren mot skatteflykt - "exitskatten" och inhemsk rapporteringsplikt av skatteflyktsupplägg - har dragits tillbaka efter "massiv kritik" från remissinstanserna.
Maktförskjutningen mot näringslivet har medfört att den balans som borde finnas mellan olika intressen saknas i remissförfarandet
Bakom remissinstansernas "massiva kritik" hittar man emellertid Svenskt Näringsliv och dess syster-organisationer som håller i taktpinnen och styr den offentliga debatten med järnhand. Näringslivets representanter jämförde exitskatten med "byggandet av en Berlinmur runt Sverige" och den inhemska rapporteringsplikten med "angiveri". Den grova retoriken syftar till att skrämma övriga remissinstanser att ställa in sig i ledet.
Språkbruket är förstås absurt. Om inhemsk rapporteringsplikt av skatteflyktsupplägg förtjänar att jämställas med angiveri, så är OECD en DDR-organisation, eftersom BEPS aktionspunkt 12 rekommenderar sådana regler. Likaså följer att Storbritannien och USA inte är rättsstater eftersom de har infört sådan lagstiftning. Det här är inget annat än rena dumheter. Men tydligen är inget retoriskt knep för lågt i syfte att försvara särintressenas ekonomiska privilegier.
Fyra åtgärder skulle i någon mån kunna återställa maktbalansen i remissförfarandet
Grundproblemet idag är att det svenska remissförfarandet är dysfunktionellt. Maktförskjutningen mot näringslivet har medfört att den balans som borde råda mellan olika intressen saknas i remissförfarandet. Oavsett vilken skatteflyktsfråga som behandlas slutar det med att Skatteverket står ensamt mot övriga remissinstanser.
Fyra åtgärder skulle kunna vidtas omgående i syfte att i någon mån återställa den Montesquieuiska maktbalans som borde styra ett demokratiskt baserat remissförfarande när åtgärder mot internationell skatteflykt behandlas:
1. Gör Högsta Förvaltningsdomstolen till obligatorisk remissinstans.
Bara HF har idag den auktoritet och integritet som krävs för att kunna stå emot direkta och indirekta påtryckningar utifrån. Personer i lägre instanser fruktar att få sin karriär förstörd om deras remissyttrande avviker från mediedrevets uppfattning i sakfrågan.
2. Förbjud remissinstanserna under hot om kännbart vite att - direkt eller indirekt - publicera sina remissutlåtanden eller att gå ut i media innan remisstiden gått ut.
Näringslivet kan förstås formulera en avvikande mening i själva utredningsförslaget, men i övrigt bör strikt sekretess råda fram till remisstidens utgång. Idag bedriver näringslivets remissinstanser rena påtryckningskampanjer i media så snart remissförfarandet inleds i syfte att pressa övriga remissinstanser till underkastelse.
3. Om remissinstansen som yttrar sig har kopplingar till näringslivet (t.ex. i form av samarbeten, anställningar eller som uppdragstagare) bör dessa kopplingar redogöras för på transparent basis.
Motsvarande krav uppställs till exempel av amerikanska skattepolitiska tidskrifter. Jag har vid publiceringar i Tax Notes International fått intyga på heder och samvete vilka kopplingar jag har (eller inte har) till statliga eller privata institutioner.
Det är av vikt för förståelsen av ett yttrande att känna till om remissinstansen eller någon av dess ledande personer har kopplingar till näringslivet.
4. Gör åtminstone ett av universiteten i Sverige till obligatorisk remissinstans med huvudsaklig uppgift att komma med argument till försvar för den svenska skattebasen.
Detta skulle inte enbart leda till att Skatteverket slipper stå som ensam försvarare av skattebasen under remitteringsprocessen, utan också till att kompetens på området efterhand skulle söka sig till designerat universitet.
I USA finns flera universitet, däribland Harvard, Georgetown och Michigan, som gjort det till sin uppgift att samla kompetens mot skatteflykt och att försvara skattebasen när kongressen diskuterar lagförslag på skatteområdet.
---
Om remissförfarandet även fortsättningsvis ska få styras av hårdför innehållslös retorik och ibland av rena absurditeter, låt oss skippa hyckleriet och förenkla processen för näringslivet.
Genom att använda modellen till remissyttrande nedan (se bilaga) så sparar näringslivet både tid och resurser. Det är bara att fylla i namn på organisation och utredningsförslag samt att underteckna yttrandet och sedan trycka på sändknappen. Det tar max tre minuter att färdigställa yttrandet.
Modellyttrandet är slagkraftigt mot alla lagstiftningsförslag som en regering kan tänkas presentera i framtiden mot (internationell) skatteflykt. Ni behöver inte ens ha läst utredningsförslaget. Kritiken i modellyttrandet är så övertygande, så omfattande och av en sådan tyngd att regeringen kommer bli tvingad att dra tillbaka förslaget.
BILAGA
Remissyttrande av [näringslivsorganisation]
Åtgärder mot skatteflykt [fyll i SOU-referens]
Ref:
[näringslivsorganisation] avstyrker samtliga förslag med följande motivering:
Utredningens brister
Inledningsvis vill [näringslivsorganisation] påtala utredningens allvarliga brister och förhastade slutsatser. Flertalet av de behandlade frågorna förblir outredda och utredningen har inte kunnat påvisa vilken nytta förslagen har utöver redan existerande regelverk. Vidare krävs det en utförligare konsekvensanalys för att remissinstanserna överhuvudtaget kunna bedöma förslagens effekter.
Fördjupad analys av sakfrågan
Såvitt gäller det föreslagna regelverket i sak är det svepande, otydligt och kommer komplicera en redan i dag snårig skattelagstiftning. Centrala termer är vaga och obestämda. Vagheten skapar tillämpningssvårigheter och godtycklighet i tillämpningen. De rättsäkerhets- och legitimitetsproblem som förslagen väcker riskerar att erodera industrins och allmänhetens förtroende för både skattelagstiftningen och Skatteverket. Införandet av reglerna utgör därigenom ett långsiktigt hot mot svenska rättsprinciper och svensk rättstradition.
De föreslagna reglerna strider uppenbart mot legalitetsprincipen, men sannolikt också mot proportionalitetsprincipen, skatteavtalens diskrimineringsregler, EU-rätten, svenska sekretessbestämmelser, Skatteverkets objektivitetsprincip samt mot konventionen om mänskliga rättigheter. Regelverket ger Skatteverket utrymme till skönsmässiga ställningstaganden vilket kommer leda till rättsosäker beskattning.
Förslagets merkostnader
Förslagen kommer resultera i att inhemska och gränsöverskridande transaktioner och kapitalrörelser fördyras. Administrativa kostnader kommer öka avsevärt för både privat sektor och Skatteverket. Den skatteflykt som reglerna avser att bekämpa är försumbar. Reglerna är därför inte nödvändiga ur fiskal synvinkel. Istället riskerar de huvudsakligen träffa sedvanlig verksamhet och de merkostnader som reglerna orsakar kommer i sista hand att få bäras av konsumenterna.
Svenska investeringsklimatet
De föreslagna reglerna kommer ha en negativ påverkan på investeringsklimatet i Sverige. Den ökade beskattningen kommer leda till färre investeringar. Nystartandet av företag kommer stagnera, utländska investerare riskerar vända Sverige ryggen, något som överlag hotar att underminera svensk konkurrenskraft. Den svenska multinationella industrins konkurrenssituation kommer försämras och reglerna riskerar iscensätta en företagsflykt ut ur landet.
Slutlig kommentar
Utöver vad som redan framgår ovan vill [näringslivsorganisation] avslutningsvis understryka att det saknas både akademisk forskning och offentlig statistik som tydliggör behovet av de föreslagna reglerna. De är förövrigt också överflödiga eftersom det i praxis väl utvecklade begreppet ‘verklig innebörd’ och Skatteflyktslagen i sin helhet täcker de föreslagna reglernas tillämpningsområde.
[ange näringslivsorganisation]
20xx-xx-xx
___________________ __________________
[namn] [namn]
(föredragande)
Notera att det var exploateringen av retorikens möjligheter som till slut drev antika Aten i fördärvet...